REKO

Jag skulle vilja påstå att allt är toppen här.

Men hur fan känns det egentligen?

Toppen rum (och rumskamrat), hyfsat jobb, awesome pojkvän, softa vänner, för mycket alkohol, schysst kk, kan man önska något mer?

antagligen.

Kanada

Jag tänkte att jag kanske borde börja blogga om nonsens igen.

Jag minns inte riktigt när jag skrev mitt senaste blogginlägg.

fan allt som är nostalgiskt.
och nya minnen och erfarenheter räknas inte ens längre,
det är bara tidsfördriv.

men när du var med mig. musiken slutade aldrig.
du bara får mig att hänga kvar.

USA, philadelphia, philly, new york, vad man nu vill kalla det.
det var perfekt.
perfekt på sättet att jag kunde åka därifrån utan att "missa" flyget.
fast i efterhand skulle jag gjort det varje gång.

Sverige är för litet.

Jag åt grodlår i Paris. Har alltid älskat frankrike. Jag ocg demetri i paris skulle vara det mest perfekta.
Hatar det som blev kvar.

Det har hänt för mycket som jag inte ens orkar skriva om.
Jag saknar Albin mest, för att.

FAN.

Saken är den att vi lever i samma minuter, skeunder.
Men det känns som att mina sekunder går så snabbt att inte ens jag hinner med.

Visst, att leva livet nu NU när du är ung, ta vara på gymnasie tiden.
Men gymnasiet fanns, finns, inte.
Livet bara snurrar och jag ska åka till Philadelphia för att fly, igen.
Och (jag vet att man inte ska börja en mening med och) jag har bara levt för mycket,
om det nu går?,
För att snurra runt snabbare än solen är underbart, men man förstår inte vart man är påväg.
Men det löser sig.
Nu är bara skype relevant