Saken är den att vi lever i samma minuter, skeunder.
Men det känns som att mina sekunder går så snabbt att inte ens jag hinner med.

Visst, att leva livet nu NU när du är ung, ta vara på gymnasie tiden.
Men gymnasiet fanns, finns, inte.
Livet bara snurrar och jag ska åka till Philadelphia för att fly, igen.
Och (jag vet att man inte ska börja en mening med och) jag har bara levt för mycket,
om det nu går?,
För att snurra runt snabbare än solen är underbart, men man förstår inte vart man är påväg.
Men det löser sig.
Nu är bara skype relevant